Ännu en gång blev vi rädda

Ja mina vänner. Har inte hunnit blogga på ett par dagar. Det beror givetvis på den tuffa veckan som gick. Massa negativa skriverier om ÅFF i media har tagit min tid. Jag kommer att skriva om det hela någon gång fram över. 

Hur som helst. Igår spelade vi på bortaplan mot Djurgården och det blev en sur och önödig förslust kan jag tycka så här i efterhand. Men jag ska börja från början. 

Dagen började uselt genom att när vi kom till Kopparvallen och såg vilken jävla buss vi skulle få åka med var jag nära att kräkas. De hade skickat en jävla skolbuss utan toalett. Skadal!!! 

Resan till huvudstaden blev där med en mardröm. Buss-jävel kunde inte åka så jävla fort uppför backarna eller ja när det inte var så plant. Det hela gjorde att vi kom till arena två minuter innan matchen skulle starta. Jag själv missade sex minuter av inledningen då ja var tvungen att gå runt hela arenan för att hitta fram till press. Att filma matchen var ingen att tänka på eftersom jag vet att det är omöjligt att komma till TV-tornet under en pågående sändning. Istället fick ja ta plats på pressläktaren. 

Djurgården kändes lite vassare i den första halvleken. Framförallt hade Djurgården flera etablerade anfall än oss. Vi valde att spela ganska lågt med vårt försvarsspel och förlitade oss på långa bollar mot Möller och Zatara. Något som inte fungerade alls i den första halvleken. 

Trots att spelet inte fungerade helt skapade vi tre bra lägen i den första halvleken. Imad Zatara hade ett bra avslut som gick tätt över. Martin Christensen avslutade med ett tungt skott som en försvarare lyckades täcka. Även Erik Moberg var nära mål efter en bra nick på Bergströms hörna, men målvakten räddade. 

Djurgården hade som sagt flera etablerade anfall, men skapade inte speciellt mycket mer än oss. Det stora skillnaden var att Djurgården gjorde mål på en av de chanser.  I en omställning så växelspelade Erton Fejzulahu med Martin Broberg och placerar in bollen lågt till vänster i mål. Det ska sägas att Både Moberg och Da Silva borde ha gått hårdare in i närkampen med Broberg eller för den delen målskytten. 

Jag skrev på min twitter och facebook att det var bra att Fejzulahu fick börja istället för Prijovic i anfallet för Djurgården. Erton har varit under isen i år, men man kan inte ge en så pass bra spelare som Erton så pass mycket utrymme som vi gjorde. Då smäller det och det gjorde det också. 

I halvtid gick jag ner till pressrummet där jag träffade en del känd folk. Efter en del prat om fotboll i allmänhet var det dags att inta plats och se den andra halvleken. På vägen tillbaka till pressläktaren träffade jag Haris Radetinac. Som vanligt blev det en del prat mellan oss två. Han är en jävla hjälte så är det bara och jag kan inte hata eller tycka illa om den killen oavsett vart hans spelar. Alla lycka till honom i framtiden. 

Djurgården började den andra halvleken bäst och i den 47:e minuten fick Simon Tibbling på ett stenhårt skott framför straffområdet i en spelvändning men Gustavsson räddade undan.

I den 54:e minuten bjöd vi Djurgården på 2-0. 
Hemmalaget utökade sin ledning till 2-0 i en blixtrande omställning. Fejzullahu växelspelade in Broberg till vänster in i straffområdet där han rundade den utrusande Gustavsson och slog in bollen mot kassen. Nymann Mikkelsen fyllede på in i straffområdet från höger och glidtacklade in bollen i mål från nära håll. 

Henrig Gustavsson och Andreas Dahlén brast totalt i kommunikationen och där med kunde hemmalaget enkelt göra 2-0. Efter det var matchen Djurgårdens. Vi gav mer eller mindre upp och var aldrig nära en reducering. Djurgården backade hem och kontrollerade resten av matchen. 

Så ännu en gång visade våra spelare rädsla eller vad man ska kalla det för. Återigen vågade vi inte spela vårt spel. Jag är besviken på att vi inte kommer i samma nivå som vi gjorde mot Öster. Vi mötte ett lag som är i ungefär detsamma som förlorade på Kopparvallen med 5-1. Det såg ut som att vi inte vågade spela vårt spel på grund av att Tele 2 Arena var för stor för oss. Det är något vi måste jobba bort. Det är inte liksom arenan och publiken vi spelar emot, utan 11-man på plan. Visst påverkar publiken utgången av resultat, men inte ska vi behöva vara rädda. Det upplevde jag igår från spelarnas sida. 

Ja mer än så finns det inte att säga. Kan bara konstatera att helgen för min del varit usel. Sarajevo fick bara 0-0, Liverpool, ÅFF och Milan förlorade. Där med finns det bara en sak att göra. Nämligen att bryta ihop och komma igen även om det kommer att ta ett par dagar. 

Det var allt från min sida.