Det vilar något slags förbannelse över Åtvidabergs FF och Kopparvallen. Jag vanligtvis tror inte på sånt skit, men efter gårdagens match är jag helt övertygat att så måste vara fallet.
Jag landade på Kopparvallen något senare än planerat. Orsaken var att jag kände mig sliten efter en blöt utekväll under lördagen. Efter lite mat och några koppar kaffe kände jag mig bättre och det mesta inför matchen flöt på rätt okej.
Det kändes även okej att ha serieledaren på besök. Vi visste att vi behövde sänka farten på Göteborg och inte låta dom "springa" med bollen. Det gällde att vara kompakta och aggressiva på egen planhalva. I den kartläggningen vi gjorde inför matchen hittade vi att Göteborg inte är speciellt bra på att driva upp tempo mot lagspelande försvar. Det fick vi se i matchen mot Malmö och även Belenenses där Göteborg hade svårt att skapa målchanser.
Så blev det även igår. Vi hade bra kontroll på deras anfallsspel under den första halvleken.
I den tredje matchminuten fick Göteborg en frispark. Frisparken mot to botre delen av straffområdet och där dök Gustav Svensson upp och nickade, men Gustav Jansson var rätt placerad.
Den första halvleken var en jämn historia och få klara målchanser skapades. Vår första möjlighet fick Ammar Ahmed i den 16:e minuten när han testade ett distans skott som John Alvbåge räddade med vissa bekymmer.
Tre minuter senare slog Kristian Bergström ett inlägg och Martin Christensen fick ett bra läge, men fick ingen vidare träff på bollen som gick en bit utanför.
I mitten på den första halvleken kändes det som att vi kunde såra Göteborg ännu mer. Frågan var dock om vi skulle våga att lyfta upp fler spelare högre upp i plan utan att åka på någon kontring bakåt.
Precis i slutet av den första halvleken fick Göteborg halvlekens bästa chans. Riku Riski sköt via en försvarare. Bollen höll sig kvar i vårt straffområdet där Gustav Jansson gav sig ut på en egen tur. Sören Rieks
hann före Jansson och lyfte bollen mot mål. Mauricio Albornoz offrade sig och rensade bollen på mållinjen innan han brakade in i stolpen.
Mållöst var ställningen efter första akten.
Som vanligt i halvtid gick jag till omklädningsrummet för att ge min bild av vad jag såg från tv-tornet. Även Daniel Hallingström hade samma bild som jag. Vi visste mer eller mindre att Göteborg skulle direkt i halvtid byta in Mikel Boman för att få mer tryck på oss.
Mycket riktigt byttes Boman in när den andra halvleken skulle starta. För vår egen del behövde vi fortsätta att spela lika kompakt som i den första halvleken och se till att inte tappa bollarna på offensiv planhalva.
Vi inledde den andra halvleken med att skapa en jätte möjlighet. Andreas Dahlén hittade fram till Bergström som slog ett inlägg. Simon Skrabb dök upp i straffområdet och nickade ur bra positions över.
I den 63:e minuten var Owoeri på väg igenom, men föll i närkampen med Gustav Svensson. Domaren valde att varna Owoeri och gav Göteborg en frispark.
Precis som i den första halvleken hade Göteborg svårt att dra upp tempo och hade svårt att skapa några heta chanser. Vi låg rätt i positionerna och genom aggressivt försvarsspel på egen planhalva kontrollerade vi händelserna.
I den 73:e minuten blev det farligt när gästernas Mads Albaek slog en frispark och tvingade Janson att sträcka ut rädda till en resultatlös hörna.
Gästerna skapade även nästa möjlighet. Haitam Aleesami hittade inhoppare Mikael Boman som slapp markeringen och sköt på volley, men Gustav Janson var återigen rätt placerat och räddade Bomans avslut.
Vi skapade inte speciellt mycket framåt i den andra halvleken. Det dök upp några halvchanser men det blev aldrig riktigt farligt.
Matchen såg ut att sluta 0-0, men i den 92:a minuten kom målet som avgjorde matchen. Efter ett inlägg från vänstersidan höll sig Mikael Boman framme och stötte in 0-1. Våra spelare protesterade och menade att Boman var offside, men fick ingen gehör hos domarna.
Jag stod bakom målet och jag trodde inte mina ögon. Inte nu igen. Det kändes att marken under mig öppnade sig och jag ramlade i helvetet. Det kunde fan inte vara sant. Att återigen släppa in ett mål på stopptid? Hur mycket oflyt kan ett lag drabbas av under en säsong?
När sedan spelarna var på väg in mötte man tomma blickar. Tom Petersson och Victor Sköld led med oss. Det såg man på deras ansikten och man såg att dom inte glädjes åt Göteborgs seger.
Jag ville egentlig bara packa ihop alla mina saker och dra långt bort härifrån. Givetvis nu kunde jag inte göra det. Jag gick och satte mig utanför kansliet och tog en cigg för att lugna ner mig. Efter det hämtade jag tränarna för presskonferens.
Efter det väntade jobb. Jag hade ingen lust med det men jobbet måste göras. Jag lämnade Kopparvallen vid halv elva tiden.
Att försöka sova var ju ingen mening. Satte mig i köket, kollade på matchen för andra gången samma kväll. Tankarna snurrade runt. Hamnade till slut i säng runt tre tiden. När klockan ringde imorse hade jag ingen som helst lust att gå upp. Men uppgick jag och till Kopparvallen kom jag. Väl där mötte jag dom som jobbar på kansliet och det var inga muntra miner.
Tog en kopp kaffe och gick till omklädningsrummet. Av naturliga skäl var det inte uppåt där heller. Pratade med Roar och Andreas om kommande genomgångar och vad som ska visas för laget.
Checkade ut från Kopparvallen vid två tiden och gick hem. Vilade nån timme och nu sitter jag och väntar på kvällens matcher.
Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.
I MED OCH MOTGÅNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar