En historisk seger

Den långa väntan är över. I går kom den första seger på bortaplan mot Häcken sedan 1985. 

Det var en underbar känsla att lämna mardrömsarenan den här gången. Det var med ett stort jävla leende som jag lämnade Rambergsvallen. 

Resan till Göteborg gick ganska fort. Väl på plats möttes vi av flera andra ÅFF-are som skulle se matchen. Efter lite käk på den lokala ”Donken” stack jag för att checka in på press. Fick mig en beskrivning hur jag skulle komma till TV-tornet. Det som glömdes säga var att tornet ligger på taket av själva arenan och att luckan som man skulle ta sig genom var av det minsta slaget. 

Hur som helst jag fick plats bredvid killarna från onside.

Den första halvleken var ganska jämn spelmässigt, men det var hemmalaget som skapade en het chans. I den 23:e minuten spelade Martin Ericsson fram Mustafa El Kabir som kom fri med Gustavsson, men Gustavsson kom bra ut och räddade oss den gången. 

Trots att Häcken hade en del boll och styrde spel så skapade laget inte speciellt mycket framåt. Det som kändes oroväckande att var att Anton Tinnerholm hade allt för mycket respekt mot El Kabir som utmanade Tinnerholm en del.  

Häcken skapade desto mer i inledningen av den andra halvleken. El Kabir, Makondel och Nasiru Muhammed oroade vid flertal tillfällen. Men mitt i Häckens bästa period i matchen stack vi upp i ett anfall och tog ledningen. Kristian Bergström fick bollen djupt till vänster, han räddade den från att rinna av planen med en genial passning snett, inåt, bakåt hittade han Daniel Sjölund som kunde skjuta direkt och en strumprullare i bortre. 

Efter det jagade Häcken en kvittering men skapade få klara målchanser och när Viktor Prodell gjorde 2-0 kunde inte Häcken resa sig. Viktor Prodell fick bollen precis innanför straffområdets linje. Han vände om och sköt på vinst och förlust. Det blev vinst. 

När jag träffade Prodell efter matchen såg man honom med ett lika stort leende som jag hade. 

- Det gäller att chansa ibland och inte tänka, sade Prodell om målet som han gjorde. 

Träffade även Daniel Hallingström utanför. Han fick avbryta matchen i paus, men Halling säger att det är vanlig förkylning och att han kände sig allmänt hängig. 

Peter Swärdh valde att börja med John Owoeri bredvid Viktor Prodell. Jag tycker att det samarbetet mellan dessa två fungerade bra. Dessutom är Zatara bättre att ha på kanten istället för Christensen. 

Häcken i sin tur valde att ta bort Bergström från matchen och lyckades med det stundtals, men vad Häcken glömde var att plocka bort även Abubakari som var vår gigant på mitten. 

Senast tränaren Peter Swärdh ledde laget mot Häcken blev det en tung förlust där vi tappade 3-1 till 3-4 under sista åtta minuterna och med en man mer. Nu fick Peter och vi en stor revansch.

Resan hem var av det lättaste jag gjort på länge. Under resan passade jag på att skriva en del texter och hann med även en del redigering från matchen. 

Tog även en titt på tabellen under resan hem och konstaterade att vi nu mera har 17-poäng och där med behöver vi sex segrar till för att säkra ett nytt kontrakt.