Det blev en tung eftermiddag i Helsingborg igår. Jag är fortfarande riktigt besviken på hur vi förlorade igår. Jag återkommer till det.
Dagens började som vanligt när det är bortamatch. En del kaffe eftersom jag sov för lite. Packade ihop alla saker som jag skulle ha med mig, eftersom jag hade en tanke på att jobba med redigering på bussen. Jag och min stora dottern drog hemifrån vid nio och efter en snabb stopp i studio för att hämta ett batteri stack vi mot Kopparvallen. Precis när vi kom så dök bussen upp. Perfekt! Vi slängde in en del supporter saker som skulle med och allt var klart.
Snabbt blev det bra stämning i bussen. Som sig bör på en lördagsresan. Det blev ännu bättre efter stoppet i Linköping där vi plockade upp resten av folket. Medan folk roade sig på sitt egen vis, satt jag för mig själv och lyssnade på musik. Jag var optimistiskt inför matchen. Jag trodde som jag skrev inför matchen att vi hade en god chans att ta med oss någon poäng hem.
Resan till Helsingborg innehöll även en del snack om allt och inget. En del planeringar kring kommande resor gjorde vi upp. Väl framme vid arenan stack jag direkt till media-ingången. Måste säga att jag blev väl omhändertagen. Eftersom det regnade när vi kom och eftersom jag skulle spela in matchen med egen kamera fick jag hjälp att få plats på TV-tornet. Då slapp jag oroa mig för regnet.
Själva matchen då. Ja herregud vilket usel match vi gjorde. Båda lagen inledde avvaktande, men efter tio minuter satte hemmalaget fart och vi hängde inte med. Vi spelade passivt över hela plan och Helsingborg tilläts göra lite vad de ville. Det gick inte att känna igen oss under hela matchen. Redan i den 12:e minuten hade hemmalaget en boll inne, men målet dömdes helt riktigt bort för offside.
Tre minuter senare bjöd vi serieledaren på 1-0. Andreas Dahlén felpassade på egen planhalva och bollen gick fram som på ett snöre till Alejandro Bedoya, som framför straffområdet sköt ett pressat avslut som gick in lågt invid höger stolpe. Visst gjorde hemmalaget det hela bra, men vårt försvarsspel var hur dåligt som helst.
Peter Swärdh pratade inför matchen om vikten att hålla nollan under första halvtimme. Nu var den gameplanen som bortblåst. Det var inte bara försvarsspelet som inte gick att känna igen. Vårt spel gick överhuvudtaget inte att känna igen. Vi tappade bollarna till höger och vänster. Vi slarvade i passningsspelet och framåt skapade vi en farlighet, när Imad Zatara fick på ett nick som målvakten räddade.
Helsingborg i sin tur radade upp chans på chans och jag blev allt mer svettigare i TV-tornet. I den 26:e minuten bjöd vi även på 2-0. Ardian Gashi kunde mer eller mindre promenera igenom vår försvar som bestod av sex man, innan han skickade in 2-0. Då var det nattsvart. Jag tappade hoppet om poängen redan där. Inte för att vi låg under med 0-2 utan för att vårt spel inte stämde alls.
Resten av halvleken var ren plåga. Vi uppträdde som ett gäng amatörer på plan och det var mer eller mindre pinsamt att se hur vi spelade fotboll idag.
Inför den andra halvleken gjorde Peter Swärdh två byten i hopp om att förändra matchbilden, vilket han inte lyckades med. Hemmalaget dominerade matchen totalt. Som sagt visst är Helsingborg riktigt bra, men vi gjorde HIF bra idag. Vi vek ner oss helt enkelt.
Under den andra halvleken var det spel mot ett mål. Det var Helsingborg mot Henrik Gustavsson som gjorde ett par svettiga räddningar och räddade oss från en större förlust. Med fyra minuter kvar bjöd vi även på 3-0, när Christoffer Andersson slapp allt vad markering heter.
Det hela kan sammanfattas med en mening. Vi vek ner oss!
Resan hem blev givetvis en tung historia. Själv satt jag nästa hela vägen hem och redigerade sammandrag från matchen.
Idag är jag ledig och då ska jag umgås med mina barn. Det var allt från min sida för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar