Det gäller att inte gripa sig av panik

Inte en seger sedan Elfsborg borta den 6:e juli. Offensivt ser det inte bra ut och defensiven läcker. Läget i mitt kära ÅFF kunde naturligtvis varit bättre. Men det är nu det gäller att inte gripa sig av panik. Det finns gott om matcher kvar för att säkra spel i Allsvenskan även nästa år. Dessutom har vi ett uppehåll på två veckor innan det viktiga matchen mot Öster hemma. Det är verkligen en match som måste vinnas. Jag gillar precis som många andra uttrycket ”måste vinna match”, men det är så det känns. Som sagt det finns gott om tid fram till den matchen. Det finns gott om tid för att rätta problem som vi har, men det finns inte tid att vi alla ska tro att det ordnar sig på ett eller annat sätt. Jobbet måste göras. På plan och på läktarna. Jag återkommer till det. 

Jag har skrivit det ett antal gånger att vi måste nog ta i dagsläget två segrar till för att helt säkert kunna spela i Allsvenskan nästa år. Dock som sagt det gäller att inte gripas av panik. På väg hem från Göteborg hörde man från många att det är för dåligt det spelarna presterar. Jag kan bara hålla med er om det. Jag tror att även spelarna håller med oss. Målen som vi släpper in mot AIK och Göteborg är minst sagt billiga och naiva, men samtidigt bör vi bli påminda om det året vi sist åkte ur Allsvenskan. Vi blev hårt straffade den gången och det känns som att vi blir lika hårt straffade den här gången. Dock ska det sägas att vi är ett bättre lag idag än vad vi var då eller för den delen förra året, men även förra året säkrades kontraktet sent. 

Så var är problemet? Varför går det som det gör? Jag ska försöka ge min syn på det hela. 

För det första försäljningen av Viktor Prodell och utlåning av Tom Petersson har påverkat oss mer än vad många trodde att det skulle göra. När dessa två herrar försvann skrev jag att styrelsen sände fel signaler. Jag håller fast vid det. Jag återkommer till det med. 

Samtidigt så var vi tvungna att sälja Prodell. Många undrar idag varför? För er som inte är insatta kan jag säga att Prodell satt på ett utgående kontrakt. Där med skulle han försvunnit från vår organisation efter den här säsongen som bosman och där med skulle vi inte fått ett enda öre för honom. Därför var vi tvungna att släppa honom. 

Samtidigt så är det inte lätt för Peter Swärdh att bli av med sin bästa målskytt mitt under säsongen. Ricardo Santos värvades och jag tror att det är en bra värvning på sikt. Vi kan inte begära av Santos att han ska börja göra mål direkt. Hela vår försässong försvann med Prodell. Plötsligt stod vi där utan en anfallare som Swärdh byggde spelet kring. Att sen mitt under säsongen börja bygga ett nytt grundspel kring en annan spelare är inte så lätt för vilken tränare som helst. 

Som jag skrev vi kan inte begära av Santos att han ska direkt börja göra mål, men var vi kan begära är att samme Santos ska jobba för laget. Det gäller dock inte bara Santos utan alla som blir uttagna. Det går inte att tappa sin gubbe för att man inte vill ta jobbet hem! Det gjorde vi mot Göteborg två gånger om. Som jag skrev efter matchen mot AIK, det gäller att vi alla jobbar mot samma mål. Det gäller inte bara spelarna utan även oss som går på matcherna. 

Vi själva måste tro på det. Vi från läktaren kan sprida positiv energi genom att puscha spelarna. Det är något som spelarna ska kunna begära av oss tycker jag. Det hjälper inte att vi på läktaren gnäller, vilket spelarna hör. Men samtidigt måste även spelarna jobba livet ur sig. Det gäller nu att ge åt ta från läktaren och även på plan. 

På grund av mina arbetsuppgifter står inte jag längre på läktaren, men jag har varit där i 20-25 år. Från läktarna i Sarajevo fram till Kopparvallen. Jag vet vad vi betyder för spelarna och vad de tycker när de hör oss på bortaplan, men även hemma. När jag stod på läktaren frågade jag mig efter varje match om jag hade gjort mitt yttersta för att hjälpa laget att vinna. Det borde alla fråga sig, när de går hem från Kopparvallen eller åker med bussen hem från en bortaresan. 

Det ska också sägas att jag spelat fotboll i mina yngre dagar. Efter varje match frågade jag mig om jag gjort allt på plan för att hjälpa laget att vinna. Det är något som varje spelare måste fråga sig efter varje match. För den delen inte bara efter varje match utan även efter varje träning!

Som sagt det gäller att tillsammans jobba mot ett och samma mål. Både vi på läktarna och spelarna på plan. 

Så nu är det som sagt två veckor till nästa match. Det gäller att någon i spelartruppen tar tag i det hela. Det gäller att få gruppen få på sig själva igen. Visst det är tränarens uppgift att se till att laget käkar taggtråd inför varje match, men det är spelarna själva som måste prestera på plan. Spelarna är vänner med varandra och måste börja jobba för varandra som vi gjorde i början av säsongen. Varje spelare ska kunna se sin vän i omklädningsrummet och känna att idag har jag gett allt. Detsamma gäller oss på läktaren. Vi ska kunna se varandra i ögonen och säga, fan idag var vi 12:e spelare. 

I två veckor har vi på oss att få tillbaka tron på oss själva. Jag ska försöka förmedla det mesta från träningar på hemsidan under dessa veckor. Så ni som läser detta gå in på hemsidan varje dag och se inslag som kommer, dock med start i slutet av den här veckan. 

Som jag skrev i början det gäller att inte gripa sig av panik. På en del forum får man läsa hur vi ska ge den eller den spelare chansen och att det inte kan bli värre. Det är just det som kan bli. Om vi börjar ändra i startelvan nu så blir det ingen trygghet i truppen. Om något är viktigt för en fotbollspelare så är det trygghet och att tränaren visar att han tror på sina spelare.  Spelarna och tränaren Swärdh har som sagt två veckor på sig att käka taggtråd och för den delen det har vi med som ska se matchen. 

Som sagt tillsammans ska vi klara av det här.