Frustrationen finner inga gränser

Jag vill börja det här inlägget med att varna er som läser. Ni som är känsliga mot fula ord, råder jag er att inte läsa vidare. 

Jag frustrerad och jag är rent ut sagt för jävla trött på den här skitsäsongen. Det är fan helt sjukt hur mycket jävla oflyt vi har 2015. Det är helt sjukt. Det är helt sjukt att vi förlorade matchen mot Helsingborg. Jag har kollat på matchen två gånger i efterhand och jag tycker att vi gör en riktigt bra match. Bortsett ifrån två individuella misstag så finns det inte speciellt mycket att ändra på. 

Det är ännu värre tycker jag. Det är då fan mycket enklare att efter match säga att vi var för jävla kassa och hitta felen. 

Vi öppnade matchen klart bäst och redan i den andra minuten var vi nära att ta ledningen, men Simon Skrabbs fina avslut träffade kryssribban. När boll-fan träffade krysset och studsade ut trodde jag att det var en jävla dröm. Men det var det ju inte. 

Tre minuter senare fick vi en frispark i bra läge. Skrabb sköt frisparken tätt utanför. Vi fortsatte att trycka på för ett ledningsmål. Helsingborg hade svårt att komma över halva plan i inledningen av den första halvleken och när laget gjorde det hade vi bra kontroll på Helsingborgs offensiv. Vi visste vad och hur vi skulle göra för att stoppa Helsingborgs något primitiva offensiv, som ofta går ut på att slå en lång boll mot Simovic. 

I den 15:e minuten minuten var det dags igen. Nytt frispark och på nytt var det Skrabb som sköt. Den här gången räddade Per Hansson till hörna. På den efterföljande hörnan var vi mycket nära ett ledningsmål. Bollen nådde fram till John Owoeri som inte fick iväg något avslut, men det gjorde Tor Øvind Hovda, men bollen smet tätt utanför. 

Helsingborg stack upp i ett anfall i den 21:a minuten. Andreas Dahlén gick bort sig och Lalawélé Atakora fick fritt fram. Han kom på högersidan och spelade in bollen till en fristående Robin Simovic. Simovic fick knappt träff på bollen, men tillräckligt för att bolljävel skulle gå i mål. Jag visste då inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var helt sjukt. Första chansen, första skottet på mål och Helsingborg gjorde mål. Deras 0-1 mål kändes som en hård jäkla smäll på pungen. 

Efter målet tappade vi spelet och bortalaget fick lite mer att säga till om. Några halvchanser skapade Helsingborg och farligast blev det när Victor Pálsson drog på ett distansskott, som smet tätt över. Det var helt sjukt att den bollen inte gick in. Jag menar allt annat har ju gått emot oss, så jag hade inte varit förvånad över att även det skottet borrade sig in i krysset eller nåt. 

Vi avslutade den första halvleken på ett bra sätt. Med fyra minuter kvar lyfte Kristian Bergström bollen mot Mauricio Albornoz som var så nära att få in kvitteringen. 

Underläge i halvtid kändes inte alls rättvist på något sätt. I halvtid gick jag ner till omklädningsrummet och vi konstaterade att vi borde vända spelet lite snabbare. I övrigt behövde vi stänga ner lite bättre på vår vänstersidan.  

Vi öppnade även den andra halvleken bra, men första riktiga målchansen skapades av Helsingborg när Robin Simovic fick på ett avslut från nära håll, men Henrik Gustavsson gjorde en fin räddning. Minuten senare tappade Helsingborg bollen genom Lalawélé Atakora. Trots det fick Helsingborg med sig en hörna. För mig är det helt obegripligt hur domaren som stod två meter ifrån kunde få det till hörna. Helt jävla obegripligt. 

En hörna som sedan ledde till straff för Helsingborg när Albornoz drog Pálsson i tröjan. Okej, visst drog Albornoz killen i tröjan, men helt ärligt! Hur många tröjdragningar sker inne i straffområden utan att något lag får med sig straff. Nej allt går emot oss i år. 

Simovic slog straffen säkert i mål och uppförsbacken blev ännu brantare. 

Vi kom dock in i den här matchen i den 62:e minuten. Efter en fin slagen frispark av Bergström nickade Hovda in reduceringen. Vi jagade sedan en kvittering och skapade några halvchanser. Vi fick in både Ajsel Kujovic och Mario Jelavic, men vi hade svårt att skapa heta målchanser. Tycker att vår avslutning av matchen inte helt okej. När vi har två huvudstarka anfallare inne på plan måste bollen snabbare in i motståndarnas straffområdet. Det är något som vi måste helt klart bli bättre, sedan måste vi i slutet av matcherna vinna flera andra bollar som hamnar runt i kring motståndarnas straffområdet. 

Även Helsingborg hade några lägen att avgöra matchen, men ingen av lagen lyckades med att få in någon mer boll. Matchen slutade 1-2 till Helsingborg och vi inkasserade där med ännu ett uddamålsförlust.

Efter presskonferensen pratade jag med Roar Hansen och vi kunde bara konstatera att överlag gör vi en bra match, men vi räcker inte till. 

Efter det drog jag till Member Club där en del folk hade kommit. Vi hade en trevlig, men jobbig stund där vi pratade om matchen och läget. 

Vid 23-tiden satte jag mig ner för att fixa sammandrag från matchen och vid 02-tiden stack jag hem. Väl hemma kände jag mig illamående. Jag har så svårt att smälta en förlust när vi är det bättre laget. 

Det märks nu när jag skriver det här. Jag är fortfarande frustrerad och jag ber om ursäkt för en del fula ord i det här inlägget, men i min frustration kan jag inte använda ett korrekt språk. 

Hur som helst. Jag kunde inte sova så passade på att titta på matchen igen och jag blev inte klockare än vad jag var innan. Hamnade i säng runt fem tiden och idag söndag fick jag se en av våra konkurrenter Falkenberg slå IFK Göteborg. Inte alls bra för vår del att Falkenberg går och vinner. 

Jag såg Göteborg i förra omgången mot Norrköping. Då på plats och då noterade jag att Göteborg såg gnälliga och frustrerade ut. 

Samma sak hände mot Falkenberg som tog ledningen i början av matchen och höll den hela vägen. Göteborg var inte redo att ta den fysiska kampen mot Falkenberg. Efter uppehållet har inte Göteborg varit det lagmaskinen som man var innan uppehållet. 

Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i. 

I MED OCH MOTGÅNG!