Vi lever än

Hälften av årets Allsvenskan är färdig spelat. Vi har en seger och bara sju inspelade poäng. Efter bara 1-1 mot Gefle i lördags blev vår situation ännu allvarligare, än vad den var inför den femtonde omgången. 

Lördagen för min egen del började på hemmaplan. Efter lite kaffe begav jag mig mot Kopparvallen vid halv tolv tiden för att hålla styrelsemöte i Kopparslagarna. På mötet diskuterades olika projekt och hur vi ska gå vidare med insamlingen "för bruket".

Efter mötet fixade jag det jag hade inför matchen. Klockan närmade sig fyra och jag begravning mot tv-tornet. Känslan inför matchen var god. Vi hade en bra träningsvecka och vi visste hur vi skulle stoppa Gefles offensiv och vi visste hur vi skulle kunna såra detta Gefle offensivt. 

Vi fick en kanonstart. Efter ett anfall centralt spelade Kristian Bergström fram Simon Skrabb. Trots att Gefle var samlade runt det egna målet stod man och sov. Det utnyttjade Skrabb och tog med sig bollen mot mål och kyligt chippade in ledningsmålet redan i den andra minuten. 

Jag önskade inför matchen att vi skulle få med oss ett tidigt mål för att kunna spela mer avslappnat och för att vi skulle kunna spela ut. 

Vi gjorde bra även efter målet. I den sjunde minuten var vi mycket nära att öka på till 2-0. Vi vann bollen på egen planhalva. John Owoeri drog igång kontringen. Bollen spelades ut till Martin Christensen som slog ett bra inlägg. Centralt inne i straffområdet fann Skrabb som spelade bollen till Bergström som klippte till, men bollen smet tätt utanför. 

Efter 18-minuter spel började vi tappa spelet. Vi började agera stressat och började tappa bollarna på mitten. När vi hade bollen under kontroll valde vi ofta att slå bollen mot våra anfallare fast dessa inte var i positionerna, istället för att hålla i bollen inom laget. Det gjorde att Gefle kunde äta in sig i matchen. 

Trots det hade vi ganska bra kontroll på Gefles offensiv som var som väntat ganska primitivt. Gefle spelade många långa bollar mot Johan Oremo, men våra försvarare hade kontroll på det hela. 

I den 21:a minuten gjorde vi för första gången bort oss i försvaret och Johan Oremo var på väg igenom. Daniel Hallingström valde att riva ner Oremo. Domaren nöjde sig med gult kort. När jag såg på matchen i efterhand visade sig att domaren gjorde rätt. Det var ingen målchans utvisning då Månz Karlsson var i linjen med Oremo. 

Gefle skapade sin bästa och enda chans i den 39:e minuten. Efter en frispark blev det kalabalik i vårt straffområdet. Dioh Williams fick ett läge som Henrik Gustavsson räddade och Gustavsson följde upp den räddningen med ännu en fenomenal räddning på Oremos nick som kom direkt efter. Till slut fick vi undan bollen. 

Direkt efter borde Oremo blivit utvisad när han utan chans att nå bollen satsade vårdslöst och träffade med utsträckt ben och dobbarna före träffade Albarnoz. Domaren valde att visa bara det gula kortet. 

I halvtid pratade jag lite snabbt med Roar Hansen och berättade vad jag såg från min position. Min analys var att vi behövde vända spelet snabbare från mittfältet ut på våra ytterbackar som hade mycket yta att gå på. Sedan att vi skulle de upp med Gefles försök till att överbelasta oss på kanterna. 

Vi inledde den andra halvleken bra. Spelvändningarna kom och Dahlén blev mer offensiv i inledningen av den andra halvleken. Det var just en spelvändning mot Dahlén som gav oss nästa möjlighet. Dahlén tog sig in i straffområdet och fick på ett bra skott som målvakten räddade i den 55:e minuten. 

Strax där efter tog sig Bergström in i straffområdet där han blev knuffad av Bååth. Knuffen var inte hård, men tillräcklig för att Bergström skulle tappa balansen. Jag kanske är för subjektiv nu, men jag tycker att vi borde ha fått med oss straff. 

Efter en kvart i den andra halvleken började vi återigen tappa vårt spel. Vi blev passiva och precis som i den första halvleken blev vi för stressade helt i onödan. 

Gefle lyfte upp spelet något och lyckades ett par gånger genom överbelastning på våra kanter komma in i vårt straffområdet. Det ska sägas att Gefle inte skapade någon riktigt het målchans. 

Med tio minuter kvar kom det tunga kvitteringen. För första gången i den andra halvleken gjorde vi misstag i försvaret när vi tappade markeringen på Williams som nickade in 1-1 på passning häva Bertilsson. 

Resten av matchen blev en halvhjärtat försök från vår sida att fixa ett seger mål. Vi var dock inte tillräckligt raka i vårt spel för att kunna hota Gefle på allvar. 

När domaren blåste av matchen kom tomheten hos mig. Det var tungt. Det var riktigt tungt. Dessutom var matchen mellan Halmstad och Kalmar över och där tog Halmstad tre poäng. Örebro ledde med 2-1 borta mot Malmö vilket inte gjorde saken bättre. På väg in mot presskonferensen plingade det i mobilen och Malmö hade kvitterat mot Örebro. 

Efter presskonferensen väntade det en del jobb för min del. Jag hade ingen större motivation med det hela, men jobbet måste göras. 

Halmstad ligger nu på kvalplats med 13-poäng och Örebro har en poäng mindre. Det innebär att vi ligger sex poäng efter Halmstad på kvalplats. Sundsvall har i skrivande stund 13-poäng och det har även Falkenberg. Dessa två lag har dock en match mindre spelat. 

När vi sammanfattar 15-omgångar så är 7-inspelade poäng på tok för lite. Om vi ska reda ut det här måste vi vinna 8-9 matcher för att eventuellt säkra ett nytt kontrakt. 

Åtta segrar kan räcka för att nå kvalspel. Jag brukar inför varje säsong säga att matcher mot Sundsvall, Halmstad, Gefle, Falkenberg och några till måste man vinna på hemmaplan för att säkra kontraktet. Vi har inte gjort det i år. 

Det innebär att vi måste vinna en hel del tuffa bortamatcher och även plocka poäng mot topplagen för att greja det här. 

Jag vet att det hela kommer att bli tufft. Jag vet att jag själv börjar tappa tron på spel i Allsvenskan nästa år, men jag och alla vi andra måste tro att det här går att vända. Det återstår 15-omgångar och vi måste tro på att vi kan greja det här. 

Vi är inte döda än. Tillsammans måste vi tro på det. Vi måste tro på det vi gör, men vi måste göra det i 90-minuter för det räcker inte att vi gör det bara i början av halvlekarna. 

Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i. 

I MED OCH MOTGÅNG!