Det gör ont att bli sviken

Efter förlusten mot Göteborg skrev jag att det vilade någon slags förbannelse över oss just nu. Efter gårdagens förlust mot division ett laget Forward i cupen är jag så fruktansvärd besviken. 

Igår behövdes inte någon förbannelse. Det räckte med spelarnas dåliga inställning för att för andra året i rad missa gruppspelet i Svenska Cupen. 

Om själva matchen finns egentligen speciellt mycket att skriva hem om. Vår arbetsinsats var under all kritik. Det var rättvist seger för Forward och vi ska vara glada att vi kom undan med ”bara” 1-2 förlust. 

Känslan när vi åkte från Åtvidaberg var annars god. Jag var övertygad om att om vi kunde upprepa arbetsinsatsen mot Norrköping och Göteborg så skulle vi enkelt ta oss vidare.

När vi landade på arenan blev det en del strul. Nätverket började krångla, men den kom igång precis innan matchen skulle starta. Dock gick det åt helvete och jag var hur frustrerad som helst. 

Vi började matchen rätt okej, men efter fem-sex minuter dog vårt lag. Det fanns ingen energi överhuvudtaget och när sedan Forward tog ledningen blev det ännu sämre. Det hjälpte inte heller att vi kvitterade. Vanligtvis brukar det laget som gör mål få extra energi, men inte vi och inte igår. 

Forward återtog ledningen i den första halvleken efter uruselt försvarsspel från oss. 

I den andra halvleken började vi med högre press och det kändes som att vi var på gång. När vi inte skapade någon chans eller för den delen inte gjorde målet så gav vi upp. Vi saknade allt och Forward kunde enkelt försvara sig. 

Vi skapade knappt en riktigt målchans under den andra halvleken. Forward var närmare 4-1 än vi 2-2. När domaren blåste av matchen återfanns bara besvikelse. 

Dom tillresta ÅFF-fansen blev svikna. Ledare och tränare blev svikna av våra egna spelare. Spelare som inte ville vinna matchen. Kristian Bergström började matchen på bänken och kom in med kvarten kvar. Han tillsammans med Albornoz och Ramhorn ville något. Men det är just det som var problemet igår. Bergström är proffs och är 41-år men han vill alltid vinna matcher. 

Frågan är varför våra yngre killar inte har samma inställning? Det känns som många av våra spelare går ut på plan och har den känslan som jag brukar ha när november månad kommer. Det är kallt, grått och regnigt och man känner bara att man inte vill göra något. 

Nu är det dock så att alla vi som jobbar måste kliva ur sängen. Måste hitta energi för att utföra våra jobb annars får vi inte betalt. Det behöver inte våra spelare göra, för att oavsett hur dåligt dom presterar får dom sina pengar och så är dom nöjda. 

Nej jag säger så här att spelarna borde stå för fansens kostnader igår. Dessa människor åker riket runt för att stötta laget och vad får dom tillbaka? Igår blev dom svikna!

Roar Hansen och Andreas Thomsson tillsammans med andra ledare blev lika så svikna av sina egna. Efter matchen kom Roar fram till mig och bad om ursäkt som tränare till en supporter. Jag sa att han inte har något att be om ursäkt för, utan att det är spelarna som spelar och presterar. Det är dom som ska be alla ÅFF-fans om ursäkt för att ännu en gång svikit klubbmärket! 

Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i. 

I MED OCH MOTGÅNG!