Det har legat i luften under en längre period, men igår blev det definitivt klart att mitt Åtvidabergs FF lämnar Allsvenskan för den här gången.
För fyra år sedan åkte jag med spelarbussen hem från Sundsvall. Jag rapporterade live från resan. Vi var spelmässigt sämre än Sundsvall, men Oscar Möller sköt matchens enda mål. Det var ingen då som brydde sig om prestationen utan alla var glada. Vi hade studsat tillbaka direkt efter uttåget från Allsvenskan 2010. Det var glädje hos alla på plats. Fansen grät av lycka och spelarna firade som man brukar göra.
Igår grät fansen återigen och spelare och ledare lika så. Jag kunde inte heller hålla tårarna borta. På tavlan stod 6-0! Domaren Bojan Pandzic blåste av matchen och besvikelse var enormt. Med tunga steg klev jag in på plan för att trösta killarna. Säsongen var över, jag kände tomhet. Jag gick mot våra fans som stod på ståplats. Jag möttes av tårar. I Sundsvall möttes jag av glädje och igår av sorg och besvikelsen.
På väg tillbaka låg Daniel Hallingström kvar på gräsmattan med tårar i ögonen. Jag stannade en stund och några ord behövdes inte. Vi båda kände likadant. Längre bort stod Kristian Bergström tillsammans med Hovda. Lika besvikna som vi två. Gustav Jansson gick upp på läktaren och kramade om alla som tog sig till Falkenberg. Stort av honom!
Hallingström och Bergström slutar. Hovda kommer med stor senolikhet att återvända till Kalmar. Just dessa tre spelare tillsammans med några fler har visat hjärta under den här säsongen. Två trotjänare slutar. Vem ska bära ÅFF-fanan vidare? Jag tror att det kommer att bli Gustav Jansson. Hans kontrakt med klubben går ut, men jag både hoppas och tror att han blir kvar.

När vi åkte ur Allsvenskan 2010 var man så klart besviken, men jag kände även en stolthet över att vi var ett mål ifrån att klara oss kvar. Hade inte Gefle kvitterat den gången hade vi varit kvar, trots en så urusel start på den säsongen.
Nu är vi ute ur Allsvenskan med två omgångar kvar. Vi står inför ett otroligt viktigt val. Vart ska vi nu?
Jag skrev och varnade lite för det här redan för två år sedan. Vi sålde alla våra bra spelare för att klara av ekonomin. Nu står vi här! Utan bra spelare och med dålig ekonomi.
När vi åkte ur förra gången hade vi hjärtat kvar. Vi hade en stumme som vi kunde luta oss emot. Det spetsade vi med några bra nyförvärv och tog oss tillbaka direkt.
Jag är helt övertygad om att vi kan göra det igen. För visso har vi ingen hjärta kvar och ingen stumme att luta oss emot. Det var vi har kvar är ÅFF-andan! Den andan behöver vi ta fram nu.
Hela Åtvidaberg måste nu sluta upp bakom detta lag. Mycket kommer att hända inom några månader när det gäller spelartruppen. Vi kommer att bygga ett helt nytt Åtvidaberg. Fans, sponsorer, komun och alla måste nu ta fram ÅFF-andan och knyta näven i fickan, för att TILLBAKA SKA VI!
Jag är medveten om att vägen tillbaka till Allsvenskan inte kommer att vara lätt.

Klockan var fyra när jag satt och skrev det här. Att ge sig in på någon närmare analys varför det gick som det gjorde är ingen idé känner jag. Det får jag återkomma till.
Resan hem blev otroligt tungt. Jag orkade inte varken skriva en matchrapport eller for den delen jobba med höjdpunkter från matchen. Det får jag ta senare idag.
Jag hamnade i säng runt halv fem tiden. Klockan ringde sju och det var med tunga steg som jag klev upp. Begav mig till Kopparvallen där jag skulle medverka i radio. Jag hade verkligen ingen lust med det, men vissa saker måste bara göras.
Jag återkommer som sagt med flera inlägg om hur jag ser på framtiden och vad vi måste göra för att ta klivet tillbaka till Allsvenskan!
Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.
I MED OCH MOTGÅNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar