Igår fick vi se vad vi kan

Helgen för min del avslutades med att Milan slaktade Lazio under söndagen. 

Det var för första gången den här säsongen som Milans spel stämde till 100%. En del menar att Lazio gjorde ett blekt insats, men det var faktiskt så att vi gjorde Lazio dåliga.

Första tio minuterna var ställningskrig och det var här som jag började få bra känslan. Vi vek inte ner oss. När vi sedan i mitten av halvleken tog ledningen genom Bertolachi kändes det givetvis ännu bättre. Jag var livrädd inför den här matchen då Lazio hade åtta raka segrar på hemmaplan och en förslut hade gjort att vi hade hamnat en bra bit efter i toppstriden. 

 Vårt försvarsspel som jag kritiserat tidigare fungerade mycket bra under den första halvleken. Lazio hade efter den första halvleken bara ett avslut på mål. 

I inledningen av den andra halvleken blev Alex knockad och det såg riktigt otäckt ut, men rapporterna säger att han är okej. Istället byttes Mexes in och det första han gjorde i matchen var att nicka in 2-0. När sedan Bacca rundade Lazio-målvakten och rullade in 3-0 var seger klar. 

Vi vann med 3-1 och som sagt imponerade för första gången den här säsongen. Sinisa Mihajlovics taktik fungerade utmärkt och alla lagdelar presterade på topp. Igår fick fick se det högsta nivån av årets Milan tycker jag. Det ger hopp i framtiden. Dock har vi också sett mindre bra nivå på Milan under inledningen av den här säsongen. Skillnaden med tidigare år är att vi trots sämre spel plockat poäng. 

Nu har vi tre raka segrar och det gäller att inte drabbas av nån hybris. Nu gäller det för lagledningen att fortsätta jobba vidare och hitta en lägsta nivån som är tillräckligt bra så att vi kan finnas med i toppen av ligan. 

I och med seger igår tog vi oss förbi Lazio och är nu fem poäng efter Fiorentina och Inter. 

Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.