Överkörning på Domnarvsvallen

Helgens resa till Borlänge kunde slutat på ett bättre och roligare sätt. 62-mil besegrades på ganska enkelt sätt. Avresa tidigt från Kopparvallen och tiden till Borlänge bara flög förbi. 

Vi var på plats två timmar innan matchstart. Det gjorde att jag fick lite tid att gå och runt och se mig om. Domnarvsvallen är en arena som jag aldrig varit på. Det är en ganska mysig arena. Den är liten men inger en del familjekänsla. 

På väg till Kopparvallen plingade det till i telefonen och det var meddelande från Aftonbladet. Den store hade avlidit. Mohammad Ali hade gått bort och eftersom som beskrev förra matchen som en fight mellan Lennon Lewis och Vitali Klitschko så kan man sammanfatta vår match mot Dalkurd som när Ali sopade ringen med alla sina motståndare. Dalkurd gjorde lite som Ali när han var som bäst, nämligen lekte med motståndare som gjorde allt få att få in en träff. 

Dalkurd började matchen som väntat med högpress. Något som vi var väl medvetna om och trots det så lyckades vi aldrig i den första halvleken att spela oss förbi deras första press. Det gjorde att vi fastnade centralt och tappade massvis med bollar. 

I den fjärde minuter skapade hemmalaget första farlighet. Simon Stenberg fick ett jätte läge inne i straffområdet men dessbättre sköt han högt över. 

Trots att vi inte var riktigt med i matchen hade vi faktist en hyfsat period mellan 10 och 13:e minuten. Det var just i den 13:e minuten som vi skapade en farlighet. Efter vunnen boll på offensiv planhalva spelade Ammar Ahmed bollen till Mahmoud Eid som avslutade med ett skott utanför. 

I den 15:e minuten tog hemmalaget ledningen. Återigen var det passivt försvarsspel som bäddade för hemmalaget. Ahmed Awad fick god tid på sig att sikta in sig från distans och prickade in ledningsmålet bakom Gustav Jansson. 

Fyra minuter senare tappade vi bollen på mitten och hemmalaget fick chansen att ställa om. Bollen gick till Mirkan Aydin som föll lätt i närkampen med Månz Karlsson. Domaren pekade på straff och varnade Karlsson. 

Aydin fick själv ta hand om straffen och trots att Jansson gick åt rätt håll lyckades han inte rädda. 

0-2 efter knappa 20-minuter kändes hur tungt som helst. Det som håll hoppet uppe var faktum och vi tidigare under säsongen  har kommit igen. Därför var det viktigt att inte släppa in flera mål. 

I den 32:e minuten fick vi en bra chans att reducera. Eid tog sig förbi på högersidan och hittade fram till Simon Helg som sköt över. 

Hoppet försvann mer eller mindre när hemmalaget gjorde tredje mål i den 35:e minuten. 

Vi försökte att lyfta upp spelet i inledningen av den andra halvleken, men lyckades inte med det speciellt bra. Hemmalaget hade bra kontroll på händelserna och i den 53:e minuten gjorde vi bort oss i försvaret. Ahmed Awad fick friläge, rundade Jansson i målet och slog in fyran. 

Vi skapade några halvchanser på fastasituationer men med tolv minuter kvar satte hemmalaget 5-0! 

Att förlora mot Dalkurd på bortaplan må inte vara hela världen, men det sättet vi förlorar den här matchen på är bara för dåligt. Efter matchen var alla besvikna så klart. 

På vägen hem satt jag med tränarna och kollade igenom matchen. Analysen var klar när vi fem timmar senare landade på Kopparvallen. 

Jag tog ledigt i söndags, gjorde inte speciellt mycket. Behövde återhämta mig även jag efter käftsmällen. Igår var det dags för genomgång av matchen. Nu är det bara att glömma den insatsen i lördags och ladda för matchen mot Halmstad. 

Det var allt från min sida, ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i. 

I MED OCH MOTGÅNG!