Efter 0-4 i baken igår mot Assyriska vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Att det ska vara så jävla svårt att vinna över vissa lag är för mig ofarbart. Vi har aldrig vunnit i Södertälje. Fattar ni? Aldrig! Hur är det möjligt egentligen?
Den frågan har jag ställt mig sedan igår. Jag har inte hittat någon vettig svar. När vi kom till Södertälje var känslan bra. Trots att vi möttes av det värsta ovädret jag skådat på länge. Regn och åska gjorde att jag blev lite orolig att vi inte skulle få starta matchen, men med 30 minuter kvar gick det mesta över.
Assyriska inledde matchen genom att direkt i inledningen skapa en bra möjlighet och det genom Daniel Sliper, som kom in i straffområdet och avslutade med ett skott utanför.
Vår första chans kom i den 8:e minuten då Ammar Ahmed spelade fram till Mahmoud Eid som vände upp och avslutade med ett lurigt skott. Bollen studsade framför målvakten som klarade Eids skott med vissa bekymmer.
I den 10:e minuten tog hemmalaget ledningen. Söderström spelade ut på vänstersidan till Alessandro Silva Pereira som fick god tid på sig att rikta inlägget, som nådde fram till Fredrik Holster som på botre stolpen slog in ledningsmålet för Assyriska.
Det kändes tungt att släppa in det här typen av mål när vi inför matchen hade visat att Assyriska brukar slå en del inlägg och att vi skulle vara vakna inne i boxen. Nu sov vi och det straffade sig.
Direkt efter avspark e var hemmalaget nära att öka på sin ledning när Tim Söderström frispelade Sliper som avslutade men Gustav Jansson gjorde en fantastiskt fin räddning.
Hemmalaget var det bättre laget i den första halvleken och framförallt var Assyriska hetare än oss på den sista tredje delen. Vi hade ruskigt svårt att spela oss förbi deras första press och tappade bollarna till höger och vänster. Inte heller det offensiva spelet fick vi igång. Vi visste att Assyriskas backlinje inte är det bästa och i den förra matchen släppte detta Assyriska in fem mål mot Sirius. Vi hade pratat om att vi måste utmana deras backlinje på olika sätt. Vi pratade om att deras backlinjen är bra när dom får hålla spelet framför sig men att dom är sårbara när man hotar på djupet. Bara två gånger under den första halvleken lyckades vi komma igenom men utan att för den delen skapa dom riktigt heta målchanserna.
Vår defensiv i den första halvleken var inte heller bra. Det var bara Gustav Janssons storspel i målet som höll oss kvar i matchen.
Han kunde dock inte stå emot när hemmalaget ökade på till 2-0 i slutet av den första akten. Söderström hittade fram Sliper som överlistade Jansson. Återigen var vi inte med på Assyriskas kantspel och återigen blev vi straffade.
0-2 målet kom också väldigt olämpligt för oss. Den kom på stopptid i den första halvleken och det hade varit så mycket bättre att gå in i pausvilan med bara ett målsunderläge. Nu var vi tvungna att hitta på något riktigt bra. Vi pratade i halvtid att vi måste visa moral som vi har gjort tidigare när vi hamnat i underläge.
Vi lyfte upp utgångspositionerna i den andra halvleken men vi var på tog uddlösa framåt.
I den 63:e minuten dödade Assyriska matchen genom att göra 3-0. Söderström fick fram bollen till inhopparen Kenny Pavay som mer eller mindre snubblade in bollen över mållinjen. Även denna gången hade vi många spelare runt bollen men vi var för mesiga.
På stopptid i matchen fastställde Georg Makdesie slutresultatet i matchen. 0-4 kändes för jävligt. Framförallt att vi förlorar mot ett lag inte är speciellt bra i grunden, men som vanligt i Superettan det gäller att kommandot i olika matcher.
Resan hem var trög. Jag hoppades av i Linköping för en visit hos en kompis för lite grill och dryck. Det behövdes efter smällen. Det hjälpte att snabbare lägga skiten bakom mig och komma igen. Det är match på tisdag igen. Imorgon är det ny vecka och fokus på matchen mot Örgryte.
Det var allt från min sida, ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.
I MED OCH MOTGÅNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar