Underbar seger mot Mjällby

Det var med fantastiskt fin känsla som jag lämnade Strandvallen igår. Arenan som jag många gånger lämnat med surt eftersmak. Med tanke på att vi bara för några dagar sedan förlorade mot Djurgården, var inte jag speciellt taggat att åka va 40 mil för att se matchen. Åkte gjorde jag i alla fall och efter matchen var jag hur jävla glad som helst. Jag skrev efter segern mot Öster att kontraktet var säkrad, men eftersom bottenlagen tagit en del poäng blev man orolig. Efter segern igår har vi nu 35-poäng och om vi åker ut på det kommer jag att springa naken på Kopparvallen den sista matchen.

Resan till Strandvallen kändes inte så jävla lång. Jag fördrev tiden med att lyssna på en del poddar och sedan följde jag uppladdning inför derbyt i Stockholm. Väl framme fick jag en del hjälp för att installera mig och kunna spela in matchen. 

Matchen hann knappt börja innan vi gjorde 1-0. Kristian Bergström slog en frispark och Imad Zatara nickade in 1-0. Drömstart med andra ord. Den första halvleken kontrollerades av oss. Mjällby skapade få klara målchanser och närmast mål för deras del var Ekenberg som hade en nick utanför. 

Vi skapades desto mer och vi borde nog avgjort matchen redan i den första halvleken. Ricardo Santos missade ett friläge och det gjorde även Zatara. Lägg där till att Bergström och Moberg hade två avslut som gick strax utanför så förstår ni att vi var det bättre laget. 

Känslan inför den andra halvleken var god. Jag ville inte tänka i banor som att Ekenberg för alltid mål mot oss och att lag som missar friläge åker på baklänges mål. 

Vi inledde ganska bra även i den andra halvleken. Santos, Zatara och Martin Christensen hade bra avslut, men alla gick utanför. Bästa läget i den andra halvleken fick Petrit Zhubi, men även hans avslut smet utanför. 

I slutet av matchen pressade Mjällby på för en kvittering och det var nära några gånger, men de heta målchanserna skapade hemmalaget inte. 

Det var otroligt skönt när domaren blåste av matchen. Första seger på bortaplan mot Mjällby sedan 1999. Det vill säga under tiden jag följ ÅFF har vi inte vunnit borta. Jag började följa laget på allvar året efter. 

Skitsamma! Vi vann ju. 

Resan hem blev där med en skön upplevelse. Jag satt och redigerade bilderna från matchen och skrev detta blogginlägg på väg hem. 

När jag kom hem var det bara att lägga på röst och så var sammandraget klart. Hann även se lite av derbyt i Stockholm, men jag måste se hela matchen innan jag ger mina tankar kring den. 

Det var allt från min sida just nu. Nu ska jag se derbyt och börja ladda inför vår deby mot Norrköping på måndag.