Känslan inför derbyt igår var okej. Det fanns som alltid en del oro hos mig. Daniel Sjölund, Ricardo Santos och Anton Tinnerholm kunde inte medverka och det gjorde inte att oron blev mindre.
Under dagen fortsatte jag min egen hets inför derbyt. Det gjorde en del IFK-fans upprörda på Twitter. Vid halv sex tiden var jag på plats för att fixa det sista med TIFO-t. Det är så kul när man hör efteråt att det var det bästa vi gjort så här lång i Kopparslagarna historia. Peking Fanz körde som vanligt med sina flaggor, men överraskade med fin pyro.
När matchen väl började var det vi som tog tag i det hela. Martin Christensen fick direkt övertaget på sin kant och låg bakom det mesta framåt under första kvarten. Han slog inlägg efter inlägg och vi skapade tre-fyra riktigt bra chanser direkt i inledningen.
I den 11:e minuten kom första målet. Christensen slog ett bra inlägg. Imad Zatara fick på ett bra nick, som målvakten räddade, men på returen höll sig Oscar Möller framme och rakade in 1-0.
Direkt efter ledningsmålet skapade Norrköping en riktigt het målchans, när Isaac Thelin kom igenom och ur fri läge avslutade, men Henrik Gustavsson räddade.
Det var här någonstans vi tappade matchen. Norrköpings Mathias Florén körde över Martin Christensen. Florén klarade konstigt nog med bara gult kort. Domaren Lerjéus började blåsa för allt, men i Norrköpings favör. Det var i mitten av den första halvleken som vi blev rädda, nervösa och tappade både spelet och tron.
Norrköping tog över och i den 33:e minuten kom kvitteringen. Christensen borde ha fått med sig en frispark på offensiv planhalva. Lerjéus blundade för det och Norrköping gick till anfall. Allan Olesen fick kontroll på bollen, men slarvade och Thelin spelade fram Christoffer Nyman som kvitterade.
Oavgjort var det i halvtid, men känslan inför den andra var inte alls bra.
Vi kunde ännu en gång se att vi började vika ner oss. Vi såg att det var nervöst på flera håll och det ledde till att vi tappade allt för många bollar på mitten.
I början av den andra halvleken fortsatte vi att vika ner oss och Norrköping tog allt mer för sig. Vi slutade mer eller mindre spela fotboll och när Martin Smedberg-Dalence fick mata inlägg efter inlägg utan någon som helst press från vår sida, kändes det inte alls bra.
I den 58:e minuten tog Norrköping ledningen. Peking fick tre raka hörnor och på den tredje vek Andreas Dahlén ner sig och medan han stod och tittade på kunde Marcus Falk Olander nicka in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson.
1-2 och utan ett eget spel. Vi var mer eller mindre redan här ett slaget lag. Dock på läktaren hade vi hopp om att vi skulle vakna nu och ta tag i matchen som vi brukar på hemmaplan. Tiden gick men vi hade förtvivlad svårt att skapa någon framåt.
Sedan klev domaren Lerjéus in i handlingarna. Erik Moberg blev varnad två gånger om inom ett par minuter och fick lämna matchen. Jag har sett bilderna och jag har rullat dessa i min redigeringsprogram. Det jag kan konstatera är att Moberg träffade aldrig Dalence med sin tackling som för övrigt Moberg höll inne. Det andra gula kortet är ännu mer tveksam. Man ser klart och tydligt att Moberg gör en kanon brytning.
Peter Swärdh fick psykbryt på bänken, men trots klagomål hjälpte det inte. Med tio man hade vi ännu svårare att skapa något framåt. Med sex minuter kvar avgjorde Lerjéus matchen när han blåste för straff för IFK. Thelin fick på ett skott. Alberis da Silva gjorde allt för att undvika att träffas av bollen som tog på axel. Straff och ännu mer klagomål från Swärdh sida. Det ska sägas att Swärdh blev sedan utvisad från matchen. Jag förstår hans reaktion.
IFK gjorde mål på den efterföljande straffen och matchen var över. Vrede och frustation fyllde min kropp. Ännu en gång vek vi ner oss. Jag har sett det förut. Ännu en gång fick vi domaren emot oss. Även det hade vi sett i tidigare derby matcher.
Jag valde inte att skriva något direkt efter matchen, mest på grund av att jag då kunde ha skrivit något jag sedan skulle ångra. Nu har det gått en tid sedan domaren blåste av matchen, men det är samma känslan i kroppen nu som då.
Otroligt frustrerande är det att vi inte kan vinna mot Norrköping. Vi fick ju så bra start och vi borde ha stått upp bättre och inte tillåtit Norrköping ta över matchen.
Man kan skylla på domaren hur mycket vi vill. Visst har Lerjéus insats påverkan på matchen. Hans svajiga bedömningen gjorde att våra spelare inte gick in i närkamperna i rädslan att dra på sig kort och frisparkar. Hans insats var för dålig. Tre avgörande beslut som påverkade matchen. Utebliven frispark i för Christensen som sedan ledde till 1-1. Utvisningen på Erik Moberg och straffen med sex minuter kvar.
Jag brukar inte lägga skulden på domaren när vi förlorar, men jag känner att han var en av orsakerna varför det gick som det gick.
Det finns även andra orsaker och det är just dessa som kanske till och med var mer avgörande. Vi tog inte jobbet. Vi vek ner oss och spelarna blev återigen rädda. Norrköping var hetare och spelade sitt spel och vi tillät de göra det. Vi tog inte kampen som behövs. Vi vann få andra bollar och vi tappade bollarna i känsliga lägen.
Som sagt domaren var dålig men insatsen från spelarna var sämre. Det var något som Daniel Hallingström sade efter matchen.
Hur som helst. Förlusten svider givetvis och det kommer den att göra under en längre period.
Det var allt från mig för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar