Dig har jag mycket att tacka för

En mycket tung besked fick jag idag. Min farmor hade insjuknat och var tvungen att opereras. En operation som hon inte klarade av. 

Vid lunchtid ringde min pappa och lämnade meddelande att farmor var dålig och var tvungen att opereras. Slängde mig över telefonen och ringde tillbaka till min far som berättade att det hon hade fått problem med gallan! 

Hon har haft problem med gallan under många år men aldrig velat att operera eftersom det inte påverkade hennes hälsa. 

Ringde även min faster i Sarajevo för att få mer detaljer. Farmor hade blivit sjuk igår och hamnade på sjukhus. På förmiddagen idag beslutade man att operatör henne för att det fanns risk att gallan skulle spricka om man inte gjorde något. 

Risken fanns att hon inte skulle överleva operationen på grund av hennes höga ålder, men läkarna bedömde att risken var större om man inte gjorde något. 

Ett par timmar efter det kom beskedet att inte inte grejade fajten. 

Min farmor har varit med om mycket. Hon föddes 1929 och överlevde andra världskriget. Hon berättade många gånger hur fattigt det var och hur tufft hon hade det. 

När jag föddes skiljdes mina föräldrar när jag var sex månader. Min farmor valde att ta hand om mig för att hjälpa min pappa som fick vårdnaden om mig. Hon uppfostrade mig och lärde mig hur man skulle se på livet. 

Jag bodde hos henne fram tills jag gick ut femman. Efter det flyttade jag till pappa men så fort jag var ledig var jag hos henne. 

Hon var en mjuk och fin människa och tog hand om mig. Hon fanns där när jag behövde stöd. Jag var inte alltid snäll och ställde många gånger för mig, men även då fanns hon där och skyddade mig. 

När kriget i Bosnien började bodde hela vår familj hos henne i några månader, eftersom området där min pappa bodde var inte säker. Min brorsa var liten och hon tog hand om oss alla. Ja vi tog hand om varandra. Jag lärde mig att familjen är det som betyder mest. 

Det jag har lärt mig av henne har jag försökt att ge mina barn. Mina barn tycker precis likadant om mig som jag tyckte om henne då. Att hon tjatade till förbannelse. Jag förstod först varför hon gjorde det när jag fick egna barn. 

Under kriget delade hon på allt. När våra hem blev brända bodde hon tillsammans med min faster och hennes familj i skolan som jag gick i. 

Efter några månader hittade vi en ny lägenhet till dom. I maj månad 1994 lämnade vi Sarajevo för åka till Sverige. Min pappa blev skadad under kriget och kom hit för att få vård. Sedan fick han papper för att stanna och kunde där med ta hit oss. 

Min farmor har gått många fajter och vunnit dom flesta. Hon tog hand om mig och jag har henne mycket att tacka för. Tacka henne att jag är den jag är idag. 

Det är inte alltid vi kom överens med varandra men vi visste trots att vi var oense eller arga på varandra att vi hade varandra. 

Efter några år valde hon att flytta från Åtvidaberg till Tranemo, men vi hade bra kontakt med varandra. Under dom senaste åren har hon varit en del i Sarajevo hos min faster. 

Hon åkte dit för några veckor sen. Senast vi sågs var i vintras. 

Jag hoppas att du kommer till det stället som du alltid velat. Jag hoppas att du kan förlåta mig att jag inte fanns vid din sida när du gick din hårdaste fajt någonsin. 

Du har alltid funnits för mig, men jag kunde inte vara med dig idag. Förlåt för det och tack för allt du har gjort för mig. 

Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.