Två dagar har gått sedan seger mot Sundsvall på bortaplan. Jag har inte haft tid att blogga om det hela, men nu kommer mina tankar och känslor om det hela.
Känslan inför matchen var rätt bra. Efter Örebros seger mot Hammarby under helgen var ett seger mot Sundsvall ett måste. Ett måste för att kunna kliva på den sista tågvagnen på ett tåg som skulle avgå från Sundsvall strax efter 21-tiden.
Laget hade åkt mot Sundsvall redan under söndagen, vilket gjorde att jag fick åka med säkerhetsfolkets på morgonen. Resan upp till Sundsvall gick rätt snabbt och fort. När vi var framme i Gävle svängde vi in för att hämta vår materialaren.
På plats på Norrporten arena tog jag klivet ut på plan. Goda minnen från den arenan inte minst på tanke att vi tog steget tillbaka till Allsvenskan 2011 just på Norrporten Arena.
När laget anlände runt halv sex tiden var jag klar med det jag skulle. Vi hade bra koll på Sundsvall. Deras styrkor var att ställa om på sina motståndare och det var vi tvungna att stoppa. Vi visste också att deras kantspel var vi tvungna att se upp med.
Inledningen av matchen blev inte alls så som vi hade hoppats på. Vi saknade aggressivitet i vårt försvarsspel och Sundsvall fick styra och ställa lite hur dom ville.
Trots att hemmalaget hade en hel del boll och dominerade spelmässigt skapade man få klara heta målchanser. Vårt anfallsspel var obefintligt i den första halvleken. Det berodde mest på att ni vi hade chansen att ställa om på Sundsvall så gick det på tok för långsamt.
Den första möjligheten kom i den sjätte minuten då Robin Sellin fick på ett skott, men Alberis da Silva täckte till en resultatlös hörna.
I den 12:e minuten fick Dennis Olsson iväg ett skott, som Gustav Jansson räddade med vissa problem.
I den 18:e minuten skapade hemmalaget ett jätte läge. Sebastian Rajalakso fick bollen från Leo Englund, men Rajalaksos skott gick över.
I den 23:e minuten var Sundsvall nära att ta ledningen. Lars Krogh Gerson fick på ett distansskott, som smet strax utanför.
Två minuter senare var vi instället nära ledningen när Tor Øyvind Hovda
med ett distansskott träffade ribban.
Sundsvall skapade sin vassaste chans i den 38:e minuten när Pa Dibba vände inne i straffområdet och sköt, men Jansson svarade för en svettig räddning.
0-0 var ställningen i halvtid.
När domaren blåste av den första halvleken var min känslan inte alls bra. Jag lämnade TV-tornet och gick till omklädningsrummet för att ge tränarna det jag sett uppifrån. Ingen var nöjd med det vi presterade under den första halvleken och det diskuterades under paus vad vi behövde göra bättre.
Den andra halvleken var jämn spelmässigt och inledningsvis skapades få klara målchanser.
I den 68:e minuten vann Kristian Bergström bollen på offensiv planhalva efter en misslyckad utkast från hemmamålvakten, men Bergströms avslut gick över.
I den 78:e minuten kom segermålet. Bergström slog ett perfekt inlägg som Albornoz mycket vackert nickade i mål. Sundsvall jagade sedan en kvittering och i den 84:e minuten var det nära, men Bergström räddade på mållinjen efter en hörna. Minuten senare var hemmalaget nära kvittering igen, men den här gången var Jansson i vägen.
På stopptid hade Ammar Ahmed ett jätte läge att avgöra matchen helt, men träffade ribban. Trots det lyckades vi hålla undan till tre mycket viktiga poäng.
När domaren blåste av matchen var det hur skönt som helst. Jag gick ut på plan och blev omkramad av spelare och ledare. Ett liknande glädje var när vi vann på bortaplan mot Gefle förra året.
Efter presskonferensen och mat på arenan var vi på väg mot Åtvidaberg. En otrolig skön känslan. Stämningen i bussen var på topp. Vi vann en match. Gustav Jansson räddade ett jätte läge i den 93:e minuten. Vi höll undan. Äntligen bröt vi förlustsviten och vi släppte inte in mål på övertid.
Resan hem gick snabbt och jag var hemma vid åtta tiden. Vaknade runt 14-tiden och begav mig till Kopparvallen för U21-match mot Örebro. En match som vi vann med 3-2.
Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.
I MED OCH MOTGÅNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar