Gårdagens resa var en av det tyngre i år. När vi satte oss i bussen till Malmö hade många av oss hopp om en seger och eventuell serieledning. Det slutade med katastrof och förlust med 0-4.
Resan ner till Malmö var rolig på många sätt. Vi 40-tal skapade bra stämning i bussen och det pratades som vanligt om allt möjligt. Väl framme vid arena checkade jag in på press och jag måste säga att bättre bemötande får man leta efter. Jag fick hjälp till tv-tornet av en egen publikvärd som visade mig vägen.
När allt var klart kom jag på att jag glömt minneskortsläsaren. En telefonsamtal senare var jag på väg tillbaka till bussen för att hämta det hela. Dock hann jag i god tid innan matchen började.
När matchen började var det ganska avvaktande spel och båda lagen kände på varandra. Inledningen påminde en del om vår match mot Elfsborg. När sedan en kontring resulterade så när i mål började bra känsla sprida sig i kroppen.
Men så i den 31:a minuten gav Magnus Eriksson hemmalaget ledningen. Den här gången visade han ingen respekt för sitt gamla klubb utan sprang till hemmaklacken och firade som att han avgjort guldstriden.
Som jag skrev på min twitter, där försvann mitt respekt för honom och nästa gång när han kommer till Kopparvallen ska han inte förvänta sig några applåder från publiken. Mer om vad jag tycker om det kan ni läsa i slutet av det här inlägget.
Några fler mål blev det dock inte i den första halvleken.
I paus gick jag ner till pressrummet för att ta lite kaffe och där möttes jag av flera personer som började prata om fotboll. Ja det var lite svårt att förstå allt de sade, men de tyckte att vi spelade bra fotboll och att det var roligt att vi inte bara försvarade oss som många andra lag som kommer till Swedbank Stadion.
Trots underläge i halvtid hade en god känsla att vi skulle kunna kvitterade. Dessvärre förändrades allt två minuter in i den andra halvleken. Återigen var det Eriksson! Den här gången fick han bollen utanför vår egen straffomårdet och våra försvarare lät honom sikta in sig, innan han placerade in 2-0. Återigen bjöd Eriksson på firande!
Efter det trodde vi aldrig på en vändning. Spelarna såg uppgivna ut och när sedan Malmö gjorde både 3-0 och 4-0 kände jag mig förnedrad. Jag måste säga vi ska inte falla igenom på det här sättet. Det är vi för bra för tycker jag. Visst vi hade aldrig vunnit mot Malmö borta, men jag trodde att vi skulle ändra på det.
Nu blev det inte så och istället för serieledning är vi efter med i guldstriden. Efter matchen tackades Viktor Prodell av och nu väntar för hans del spel i det belgiska ligan.
Mest imponerade idag var Malmö publiken. Det var bra tryck och riktigt bra stämning. Vi själva gjorde så gott vi kunde och hördes i alla fall ett par gånger under matchen.
Måste passa på och berömma alla som tog hand om oss när vi kom till arenan. Det är sällan man får så trevligt bemötande på bortaplan som vi fick igår. För min egen del fick verkligen den hjälp jag behövde och efter snack med de andra på bussen fick jag veta att Malmös vakter och publikvärdar var hur trevliga som helst.
Resan hem blev en lång plåga egentligen. Jag satt för mig själv och redigerade video från matchen. Jag brukar inte ge varken ros eller ris vad det gäller insatser från våra spelare. Dock tycker inte jag att någon nådde upp i nivå som vi är vana vid. Nu gäller det att ladda om och ta nya tag mot Elfsborg på hemmaplan.
---
Lite mer om Magnus Erikssons firande av målet. Det är faktiskt så att jag blev riktigt upprörd och besviken på hans beteende. Han fick oss fansen att älska honom under tiden han spelade hos oss. Han fick oss att tro att spelare som kommer från andra klubbar kan verkligen älska sitt lag. Efter matchen mot Norrköping och hans mål visade han hjärta till hela Kopparvallen. Det var en saga som inte kunde få bättre slut. När jag gjorde intervju med honom grät han nästan i kameran och berättade hur mycket ÅFF betytt för honom och att fansen och Kopparvallen kommer alltid att vara i hans hjärta. Han skrev på ett nytt kontrakt för att ÅFF skulle kunna sälja honom och få betalt. Det kommer vi dock aldrig att glömma.
Jag var dock naiv som gick på hans snack. Igår visade han att han inte haft någon hjärta varken för oss på läktaren eller den klubben som faktiskt gav honom chansen att utveckla sig och komma dit han är idag.
När han gjorde mål mot AIK hemma på Kopparvallen valde han att inte fira målet för att visa respekt mot sitt gamla klubb fast han inte spelat i AIK på jävligt länge. Igår valde han att inte visa samma respekt för oss.
Han högg och i ryggen!
Det ska tilläggas att jag inte pratat med honom efter matchen, men jag tror inte att skulle tro på honom oavsett vad han hade nu sagt!
Vi kan ta upp Haris Radetinac som inte ville skriva ett nytt kontrakt och gick till Mjällby. Trots att han varit där längre än vad Eriksson varit i Malmö, valde Haris att överhuvudtaget inte fira målet som han gjorde mot oss trots att Mjällby spelade på hemmaplan. Det kallar jag respekt!
Eller varför inte ta upp Kennedy Igboananike som blev utfryst av Djurgården. Fick lämna klubben och såldes till AIK. När han gjorde mål för AIK valde han att inte fira målet, trots att han som jag ser det behandlades illa av Djurgården. Det kallar jag respekt!
---
Vad det gäller Viktor Prodell och hans flytt till Belgien återkommer jag till i ett senare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar