Efter tre omgångar har vi noll poäng. Det är fakta. Är vi så dåliga att vi ska ha det? Ja, både och kan jag tycka. Att förlora borta mot Kalmar och Göteborg är ingen katastrof egentligen. Det är egentligen matchen mot Sundsvall som vi ska skämmas över.
Igår förlorade vi på grund av en sak och det är återigen försvarsspelet som brast tycker jag. 1-1 målet har jag tittat på och där tittar Alberis da Silva och Pontus Nordenberg på bollen medan Viktor Elm kom mellan dom båda. Såna misstag har vi inte råd med. Det känns även att vi blir otroligt hårt straffade just nu. Samma sak hände oss i början av 2010. Den tunga året då vi åkte ur Allsvenskan.
Att vi skulle få strida för överlevnad har jag redan skrivit om hur många gånger som helst. Det är så det kommer att bli och jag är övertygad om att vi kommer att klara av det trots att vi har 0 poäng på första tre omgångarna.
Matchen mot Kalmar startade precis som jag trodde. Avvaktande från båda lagen. Kalmar hade inför matchen en pinne och noll gjorda mål. Min känsla var ganska god för jag var övertygad om att vi inte skulle svara för samma dåliga insats som mot Sundsvall sist.
Kalmar hade mer boll än oss i den första halvleken och var nära att ta ledningen i den 18:e minuten. En långboll från Viktor Agardius missbedömde Alberis da Silva och bollen kom till Jonathan Ring som sköt utanför.
Vi skapade en målchans i den första halvleken. Den kom i den 30:e minuten när John Owoeri skickade in bollen från vänstersidan och Sköld bröstade in ledningsmålet.
Inför den andra halvleken kändes det bra. Bortsett från den chansen i den 18:e minuten släppte vi inte till något bakåt och försvarsspelet såg bra ut.
I den andra halvleken rivstartade Kalmar och tryckte ner oss direkt. I den 50:e minuten kom andra misstaget i försvarsspelet. Agardius slog ett inlägg från vänstersidan. Alberis da Silva och Pontus Nordenberg tittade för mycket på boll och det utnyttjade Viktor Elm som helt omarkerad nickade in 1-1. Det kändes naturligtvis surt att släppa in mål så pass tidigt i den andra halvleken. Kalmar hade mycket boll i den andra halvleken, men skapade inte speciellt mycket framåt. Roar Hansen valde att ta in Månz Karlsson, Bruno Marinho och Ammar Ahmed i den andra halveken. Förmodligen för att säkra en poäng. Med nio minuter kvar tog Kalmar ledningen. Återigen ett inlägg från deras vänstersida nådde fram till Viktor Elm som nådde högst mellan da Silva och Karlsson och nickade in det som blev segermålet i matchen.
När domaren blåste av matchen så mådde jag illa. Det kändes otroligt surt att behöva lämna Kalmar utan poäng. Förra året kvitterade Kalmar vår ledning på stopptid och nu avgjorde man sent.
Den efterföljande presskonferensen drog ut på tiden. Helt klart den längsta jag varit med om. Hur som helst. Efter den gick jag ner med Roar till omklädningsrummet.
På vägen hem satt vi och kollade på bilder och tog fram analysbilderna för genomgång. Vi var tillbaka i Åtvidaberg vid ett tiden. För min del väntade en del jobb kvar.
Jag var klar vid 02.00 och begav mig hemåt. Som vanligt hade jag svårt att somna. Nu sitter jag på bussen på väg till U21-matchen i Stockholm mot Djurgården.
Det känns fortfarande surt att efter tre omgångar ha noll poäng, men det gäller att resa sig och titta framåt. I nästa omgång väntar Falkenberg.
Som ni har märkt så har sidan stått stilla, men det beror på att jag haft så mycket annat att göra och inte hunnit uppdatera.
Det var allt från min sida för den här gången. Ta hand om varandra för att det är en hård värld vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar